Tag remix

Klonopin For Sale

[tweetmeme] Att Rebecca & Fiona Klonopin For Sale, är de coolaste katterna i stan visste vi ju redan, men när de släppte remixarna av »Bullets« så kom det ett väldigt oväntat sidospår som bara gör mig ännu mer peppad för vad duon ska ställa till med framöver. Klonopin online cod, Visst, Nause & Adrian Lux-remixen är saltvatten-soluppgång-fet som sig bör (spotify) och jag har lyssnat på den med händerna i luften i mitt vardagsrum, Klonopin gel, ointment, cream, pill, spray, continuous-release, extended-release. Klonopin over the counter, Men den är ju också ganska förutsägbar.

Den bisarra (ett ord använt i all välmening) »The End of the World«-remixen är å andra sidan något annat, canada, mexico, india, Purchase Klonopin, något som får håren på armarna att resa sig. »Bullets« är en helt lysande låt redan i sitt original, Klonopin from canadian pharmacy, What is Klonopin, och det hade varit lätt att tänka sig att ett remixpaket »bara« skulle innehålla edits anpassade för olika sorters dansgolv, men just den här mixen förtjänar en egen plats i pophistorien, Klonopin results.

Det finns så många lager i »The End of the World«-mixen att man skulle kunna spinna en film kring den, Klonopin For Sale. Klonopin description, jj har tagit låten och lyft den till en sakral hymn som börjar med fågelskrik och pianon och bara växer och växer och växer och precis när man tror att de inte kan göra mer så kommer Lorentz och lägger en vers på svenska och stråkarna gnyr och det känns som en kula genom mitt bröst, hör på min swag, real brand Klonopin online, Klonopin samples, se på min röst. Trummorna marscherar igång, doses Klonopin work, Order Klonopin from mexican pharmacy, vi sträcker händerna mot himlen och goddamn jag ser dig, se mig, Klonopin natural. Klonopin steet value, Rebecca & Fiona - »Bullets (The End of the World Remix)« (spotify)

ps. En rolig fotnot är att Fionas pappa figurerade i den första bloggpostningen någonsin på Beneath a Steel Sky, my Klonopin experience, Rx free Klonopin, april 2004. Jag är på rätt sida av historien åtminstone ibland, buying Klonopin online over the counter. Klonopin mg, ds. Get Klonopin. Klonopin dosage. Klonopin pics. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal. Buy Klonopin online cod. Herbal Klonopin. Klonopin wiki. Klonopin price, coupon. Klonopin reviews. Klonopin without prescription. Klonopin class. Klonopin dangers. Klonopin blogs. Klonopin pictures. Klonopin without a prescription. Klonopin maximum dosage.

Similar posts: Buy Nitrazepam Without Prescription. Buy Retin-A Without Prescription. Sildenafil Citrate For Sale. Buy Barbital Without Prescription. Buy Clobazam Without Prescription. Purchase Mazindol for sale. Buy Diflucan from mexico. Kjøpe Lamotrigine på nett, köpa Lamotrigine online. After Strattera. About Retin-A.
Trackbacks from: Klonopin For Sale. Klonopin For Sale. Klonopin For Sale. Klonopin For Sale. Klonopin For Sale. Buy Klonopin without prescription. Real brand Lormetazepam online. Buy cheap Medazepam. Purchase Viagra. Modafinil used for.

Kanske relaterade inlägg:

Låt inte musiken dö remixdöden

Det är lätt att glömma bort vilken skillnad det egentligen är på kvalitet och kvantitet. Detta gäller särskilt när vi pratar om musik. Remixarna av Pet Shop Boys »Minimal« väller in och rinner över. Dub hit, mix dit, edit där borta. Jag vet faktiskt inte i vilken ände vi kan börja, förutom att konstatera att Pet Shop Boys är djävulen när det gäller kvantitet. Jag har alltid gillat remixen som konstform. Då menar jag inte den disträa, obligatoriska Roger Sanchez-remixen på en singel av Madonna eller de lika intetsägande minimaltechnomixarna gjorda av minimaltechnofolk på andra minimaltechnofolks låtar som låter ungefär likadant. Jag gillar remixen när en låt har spelats in, upphovspersonen känner lite på den och sedan säger »Han och hon ska få tolka denna!«. När The Neptunes gav sig på »Harder, Faster, Better, Stronger«, när The Avalanches gjorde latinamerikansk gatufest av »So Why So Sad« eller när Jacques lu Cont lät »Mr.Brightside« bli arenaepos... Just i de stunderna har remixen som konstform stått på sin topp. Exemplen är hur många som helst, egentligen. Trentemöllers onda »What Else Is There«, Fennesz sabbade »Last Exit«, ja ta The Prodigys galna version av Front 242s »Religion« eller vad som helst. Ni hajar vad jag menar. Remixen är en konstform när den är uttänkt, när två stilar möter varandra och något nytt uppstår under tiden. Pet Shop Boys har varit bra på det där, att hitta rätt folk på rätt plats och fått dem göra något nytt av låtarna. Men den här »Minimal«-lavinen... Det känns hopplöst trist. Och det är ju inte första gången de gör det. Tänk bara: »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (7" Single Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Club Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Dub Pitch)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Pitch Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Tribal Beats)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Extended Nude Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Wild Pitch Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Grandballroom Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Wild Pitch Dub)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Beatmasters 7")« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Voxigen Mix)« »I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing (Album Version)« Det har kommit en del sådana remix-floder de senaste åren. En låt släpps, jag laddar hem, älskar. Lyssnar på någon av de 2-3 remixarna från tolvan och hittar en favorit. Lyssnar på den. En månad går. En remixtolva kommer. »Wow, kul!« och så laddar man hem och lyssnar. Sen går det två månader. »Har du hört att de släppt en limiterad remix-tolva inför USA-släppet?« »Åh, nej, berätta mer?«. Det här upprepas ett tag och till slut finns det så många edits och mixar att inte ens själva ursprungslåten inte känns särskilt rolig längre. Nånstans runt den tionde remixen av Luomos »Tessio« så dog den, exempelvis. Inflation, tror jag det kallas. Eller är det någon som har kvar något engagemang inför det här: Alter Ego - »Rocker (Original mix)« Alter Ego - »Rocker (Eric Prydz remix)« Alter Ego - »Rocker (Dub)« Alter Ego - »Rocker (Erol Alkan's Deaf Disco Re-Vised) « Alter Ego - »Rocker (Plastikman remix)« Alter Ego - »Rocker (Erol Alkan Re-Edit)« Alter Ego - »Rocker (Earl Shilton remix)« Alter Ego - »Rocker (Radio Edit)« Alter Ego - »Rocker (Poxy Music's Tautology)« Alter Ego - »Rocker (The Unknown Beatbox Version)« Alter Ego - »Rocker (Black Strobe remix)« Alter Ego - »Rocker (Wink's Acid Rocker Interpretation)« Alter Ego - »Rocker (Stanton Warriors Vocal Mix)« Alter Ego - »Rocker (Stanton Warriors Instrumental Mix)« I en mycket bra artikel i Wired om cut-and-paste-estetik och customizing skrev William Gibson förra året följande: »Today's audience isn't listening at all - it's participating. Indeed, ‘audience’ is as antique a term as ‘record’, the one archaically passive, the other archaically physical. The record, not the remix, is the anomaly today. The remix is the very nature of the digital.« Han hårddrog det aningen - eftersom det ju är en större del av massorna som passivt konsumerar än som aktivt deltar - men någonstans i kärnan av hans påstående finns ändå en aktuell poäng: En låt är inte längre bara en låt, den är också bränslet som driver en digital mashup-kultur, en digital podcast-kultur, en digital mp3mix-kultur. Bara för att klargöra var jag står innan vi kommer till det allvarliga i detta: Jag älskar en bra remix. Jag är själv del av den digitala musikkulturen och de uttryck den tar sig och jag älskar varenda minut av det. Detta hindrar mig däremot inte för att se problemen. För problem kan det leda till. Vi kan ju börja med att läsa det här: Le Sport - »Chemical Drugs (Motion 44 Remix)« Le Sport - »Chemical Drugs (Peter Aries Remix)« Le Sport - »Chemical Drugs (Motown-Bashing Refix)« Le Sport - »Chemical Drugs (KC-DC Remix)« Le Sport - »Chemical Drugs (A Copycat Mix)« Le Sport - »Chemical Drugs (Electronic Soul Mix)« Le Sport - »Chemical Drugs (Yeah Someday RMX)« Le Sport - »Chemical Drugs (Jospressen rmx)« Le Sport - »Chemical Drugs (Eurostripped By T.Palmer)« Le Sport - »Chemical Drugs (Julian Simpson remix)« Le Sport - »Chemical Drugs (Mitch-Timmy remix)« Den lysande musikbloggen DiscoBelle.net har räddat många arbetsdagar för mig. Alltid när jag haft som tråkigast och mitt musikbibliotek känts skittrist har jag kunnat gå in där för att hitta DJ-mixar, mp3or och webradiolänkar så grymma att de skulle kunna förgylla en eftermiddagsfika med Ingvar Oldsberg i skärselden. Frågan är bara om de visste vilket monster de skapade när de la ut spåren till Le Sports »Chemical Drugs« för nedladdning och fire-at-will-remixande? Idén att lägga ut spår från samtida pophits (tidigare har de också lagt ut Oturs »Apart«) för remixande är kreativ och helt i linje med William Gibsons påstående ovan. Det är nyskapande och ger samtidigt en möjlighet för aspirerande producenter att pyssla med the real deal med separerade ljudspår istället för att göra bootlegmixar av vanliga låtar. Själva idén var väldigt bra och all heder till Le Sports frikostighet och DiscoBelles initiativ för det. Problemet är bara... inflationen. Jag kastade mig över Motion 44-remixen eftersom de alltid levererar bra skit. Mycket riktigt svängde det satan. Jag re-postade den här på bloggen efter att ha guppat runt i min skrivbordsstol en hel dag till den. Så långt var DiscoBelles djärva remixexperiment lyckat. Men efter det... Jag lyssnade en halvminut på Peter Aries-mixen och gick sedan kvickt tillbaka till Motion 44. Där har jag hållit mig sen dess. Alter Egos »Rocker« tömdes på innehåll efter ett tag och på vägen dit hade det ändå varit namn som Black Strobe, Plastikman och Erol Alkan som behandlat den. Upplevelsen ebbade alltså ut till och med när några av de bästa på området fått gå loss i för stor mängd. Det hade varit en stor otjänst mot »Chemical Drugs« att göra den till paria genom att lyssna igenom tusen tolkningar. Jag vill gärna tänka att det är såhär: Pet Shop Boys »Minimal« är en singel med Tocadiscos »Sunday at Space mix« som baksida (de har lyft fram pizzicatosarna! Bästa!). Le Sports »Chemical Drugs« är en singel med Motion 44-mixen som klubbgungsbonusspår. Det hade varit så... fokuserat. Den digitala kulturen är ung och det har ännu inte formulerats några regler. Det mesta är möjligt och det är detta som gör den så attraktiv. Det största misstaget som den digitala kulturen kan göra är däremot att tro sig stå över grundläggande begrepp som inflation. De gamla spanjorerna trodde också att allt var möjligt när de upptäckte ett berg fullt av guld i Bolivia och började trycka pengar för glatta livet, med följden att apelsinpriserna steg 400% i ett nafs. Låt oss dra en gräns vid max fyra remixar per låt, ok? Låt det stanna där. Välj noggrant ut vem som har potentialen att tillföra något till låten (känt namn eller inget namn spelar ingen roll, bara det finns en tanke med valet), släpp tolvan och låt sedan bli att röra spåret något mer. För hur nyfiken jag än är på att höra spännande omarbetningar finns det en gräns för när »spännande omarbetning« övergår till »bara ännu en omarbetning«, och den kommer ofta fortare än man anar.

Kanske relaterade inlägg: